Ett dagboksblad från 28 April 2007.

 

05.50  Parkerar bilen med kylaren mot en sandås. Konstaterar att det redan finns tre bilar före mig. En tysk registrerad med husvagn, en dansk minibuss och även en svensk minibuss., Detta måste vara en internationellt känd plats. För mig var den okänd tills för några dagar sedan. Sökte på nätet efter naturreservat i Bergslagen och hittade Knuthöjdsmossen.

Ett reservat på 100 hektar, en högmosse med massor av gölar och en handikappanpassad 400m lång ramp in i mossen. Därefter finns en spångad runda in bland gölarna.

Nu var det tänkt att intaga den medtagna frukosten som inte kändes så angelägen 2 timmar tidigare men…jag öppnade bildörren och möttes av en symfoni som fick mig att glömma frukost, glömma stövlarna, glömma mössan ( temperatur 2 grader). Det var ett högljutt klagande, kvidande, kacklande som gav en stark vildmarkskänsla. Därtill en spelande storspov som flög strax ovan trädtopparna.

På med jackan, kameran med telet, kikaren och uppför den låga sandåsen och där fanns mossen. Och där utifrån kom Ljudet. Det måste vara smålommens läte.

 

400m lätt promenad på ramp mellan gölar. Stannar ofta och lyssnar. Ljudet är inte vackert, det är inte skrämmande, det är bra just vildmark.

 

 

Ett Knippar var de första fåglar som jag såg

Det skulle bli fler Knipor att beskåda under morgonen.

 

 

Så tar den breda handikappanpassade rampen slut. Fortsättningen av rundan är spångad.

Så ett par gölar bort, där låg den, smålommen. Snabbt upp med kameran. Typiskt, min första smålom å så ligger den i motljus.

 

Oj, i gölen lite längre fram o på andra sidan spången, där ligger två lommar till.

Går försiktigt fram för att få bättre fotoavstånd, 400mm känns lite för kort. De ligger i alla fall inte i motljus, men solen står lågt, det är fortfarande tidig morgon.

 

Ljudet, detta obeskrivbara kvidande, jämrande hörs från flera platser längre in i mossen. Ibland kan jag även höra att här finns fiskmåsar. Och visst fanns det fiskmåsar, vid en egen liten göl satt två i ett träd och två på en tuva.

   

 

 

 

Så var det den ensamma måsen på en egen tuva.

Den tittade så intensivt på mig.

Precis som den ville säga nått….

 

 

Min svärmor önskade att hon fick bli en fiskmås i sitt nästa liv…

Kan det vara så att det är…??

 

Damen i fråga, i klädd huckle,  syns tydligt i måsens vinge.

Eller är det bara för mig som hon ger sig tillkänna?

 

 

Ju högre solen steg på himlen desto glesare mellan smålommens klagande läte.

Men dom finns där. Ofta ett par i en alldeles egen göl.

Hur vet man att det är en smålom och inte en storlom? Jo, smålommen har en röd ”slips” i alla fall till sommardräkten. Herr o Fru Smålom lär se lika ut.

Enl. projekt-lom.com är det svenska beståndet av smålom uppskattat till 1200-1400 par.

 

 

 

Smålommarna flyger till närbelägna fiskrika sjöar för födosök.

 

Det finns många platser där man kan få uppleva storslagna/vackra naturupplevelser. Vissa platser är därtill lättillgängliga, dit hör Knuthöjdsmossen. Den är en höjdare där även rullstolsbundna kan få uppleva en känsla av vildmark.

 

Åter vid bilen efter 3 timmar på mossen. Gissa om frukostmackan och en kopp termoskaffe smaka alldeles extra gott denna morgon vid Knuthöjdsmossen.

 

Text o Foto

Stig Blom