Ett dagboksblad från 16 Sept -13

 

Regntunga skyar täckte himlen, men inga tunga droppar föll på oss då vi igår besökte Kvismaren.

Bland allt det gråa, många grågäss och gråhägrar, lyste några vita "prickar". Visst var det två knölsvanar. Men! Tre långbenta, eleganta vita fåglar rörde sig i vattnet. Ägretthäger!

Mängder av snatteränder rörde sig runt de stora fåglarna.

 

Två salskrakar, krickor, vigg, tofsvipor och storskarv fanns också i området. En flock brushanar drog iväg över himlen och över vassen patrullerade den bruna kärrköken. En stor rovfågel, lika grå som marken, slog sig ner med sitt byte. Pilgrimsfalken hade kalas.

 

Vi förflyttade oss mot fälten. Grågäss och tranor kom i plogar för att landa innan mörkret föll. Luften fylldes av rop. Sädgäss syntes till och en stor flock vitkindade gäss hade slagit sig till ro.

 

Grågässen på ett fält hade fått sällskap av fyra ljusa fåglar. Tre av dem var helt vita och en lite gråspräcklig. Jag vill så gärna tro att vi fått besök från Sibirien eller Nordamerika av snögäss. "Svenska fynd anses alla gälla förrymda eller frisläppta fåglar" står det i fågelboken. En härlig upplevelse i alla fall.

 

Ännu en trevlig utfärd med vänner från fågelklubben avslutades i skymningen. Väl hemkommen kom regnet.

 

Gudrun